Stockholm I love you but you’re bringing me down

I skrivandets stund så författas dessa rader på ett tåg ner mot Göteborg av en ytterst trött och bakis tjej. Istället för att städa och packa inför denna resa igår så spenderade jag större delen av dagen i soffan för att sedan be ge mig in till stan för att hinna fira Hannahs nya jobb som dramapedagog i Borlänge innan jag skulle på dejt. Hannah var full av känslor och uttryck som behövdes ventilera medan hon satt och frös på uteserveringen. Jag satt och njöt av den svala luften och lyssnade  och sippade på min billiga Norrlands. När klockan närmade sig kvart över sju fick Hannah lämna sin plats för att min dejt skulle sluta upp. Jag kan ju säga att det var länge sedan jag skrattade så mycket på en dejt. Jag satt där och skrattade och tänkte att han är nog lite knäpp. Det där med att vara helt normal har ju aldrig varit något vi eftersträvat i vår familj. Kvällen slutade med hångel innan han fick springa iväg till sin tunnelbana och jag fick åka hem till mig och däcka.

Och nu sitter jag här på tåget då påväg ner till Göteborg för att delta på PQ och Apans bröllop samt fira Sandra som fyller år. Bröllopet är jag lite nervös inför då jag inte känner någon där, men det blir nog bra. Nu längtar jag egentligen mest efter att få åka hem till Ede. Köpa mig ett par foppa-tofflor som jag ska spatsera omkring i hela sommaren. Stockholm har absolut sina fördelar (kulturen och maten) men inget kan få mig så sugen som att flytta hem till landet så som Stockholm gör. Varje dag i Stockholm ökar min stress av att jag slösar bort dagar där istället för att hitta mig en gård i norr. Jag kan känna den längtan fysiskt i min kropp. Ligger och bläddrar bland gårdarna på Hemnet i timmar istället för att sova. Det är bara att hålla ut. Snart får jag i alla fall spendera en månad där. En månad hemma i idyllen.

Annonser

Mot Storvik och vidare

Om en halvtimme hoppar jag in i bilen och hämtar upp Sara och Linnea så ska vi åka till Storvik för att hämta hem Hannah som tar examen idag. Hannah tror att hon kommer att få sova på en madrass i sitt nya rum hos Sara, hoppas jag, för i så fall så blir det en riktigt stor överraskning när hon ser att vi har fixat möbler och lite mysig inredning till henne. Det ska bli så fint att ha henne i samma stad som mig.. i några dagar innan jag åker hem till Ede för sommaren.

I lördags var jag ju på Sthlm wrestling- stolar, bord och stegar. Det är det ju bland de roligaste jag varit med om. Så glad att Sara tog med mig första gången. Vaknade helt hes men så otroligt glad i söndags efter massa skrik och skratt.

Let them eat cake

Sista inlägget för idag måste bara bli en liten bildserie från Linneas 30-års fest som hade temat ”Tidsmaskinen” vilket var ett fantastiskt tema. Jag hade hela tiden tänkt att komma som morgondagen: det vill säga bakis med en pizza i handen, men ändrade mig sedan då jag kom på att jag så klart kunde gå som en överlevare i zombie-apokalypsen.

Fran: Do you know nothing about modern culture, Bernard? Beckham, Posh, Pokemon… Bernard: Pacman. It’s pronounced Pacman.

Förra året så lovade jag mig själv att jag skulle bli mer kulturell, och det är ett löfte som jag hållit och som jag tycker är väldigt roligt. Nu har jag ju många vänner runt omkring mig som antingen håller på med diverse olika kulturellt betingade saker så där får jag ofta tips eller inbjudningar om vad jag kan gå på.

xmenapocalypseimax-1

Denna vecka har jag haft många roliga saker inbokade. I tisdags var Moa, Natalia och jag och såg X-Men Apocalypse. Som ett fan av alla X-Men filmerna så gillade ju jag den starkt. Moa hade svårt att acceptera vissa saker medan Natalia och jag bara sa att hon måste se filmen innan för att förstå denna. Så jag började veckan med lite lättillgänglig bio-kultur.

Dagen efter möte jag upp Natalia och Anders på Kulturhuset för lite käk och för att sedan gå och se föreställningen Girls will make you blush som handlade om:

”En flickas pubertet är hennes fysiska steg ut ur barndomen. Hur förhåller sig samhället till en flicka som utvecklas till kvinna? Är den kvinnliga sexualiteten så försiktig, skör och obefintlig som den målas upp? Varför är mensen så stigmatiserad och varför är den blå i tampongreklamen?”

Den var så bra. Så bra. Jag älskar när de kan få en att i ena stunden skratta så att man gråter för att de i nästa stund ska ta ner hela stämningen och allvaret vibrerar i rummet. Sedan blir jag alltid lika tagen av dans, och i denna föreställning så var det mycket olika stilar av dansen vilket var härligt att se. Sedan så måste jag ju också erkänna att jag blev helt starstrucked då jag insåg att Sandra Medina var med i uppsättningen. Sandra som spelar Ana-Maria i älskade serien Spung. Att sedan ”Hanna” från serien satt med i publiken gjorde ju inte hela min upplevelse sämre.

SPUNG

 

Så från en feministisk fantastisk upplevelse så ska jag på wrestling ikväll. Det känns bra att blanda upp mina upplevelser på bästa möjliga sätt. Jag var på wrestling tidigare i år och då skrattade jag så att jag grät. Det var så så roligt! Vi får även se om vädret tillåter så kommer jag att möta upp Elin vid Hornstull för att käka hamburgare på den lilla hamburgare-festivalen som är där. Over and out.